Förbannade må de vara
Ljusets skapelser, i dess skara
Ty kosmos tama folk
Fick uppleva urkaoset's svarta dolk
Kvinna och man av kristi ätt
Hör orakelspråkets utkräva sin rätt
Talat av Hin håle han själv
Svävandes över ändalyktens älv
Bättre döden dö, i graven bo
Än i världen vandra...
Låt aldrig helig man slå sin till ro
Du har dig själv att klandra
Fasa, för illdådets kraft!
Och dess dunkla avgrundskonster
Se, dödsvisionernas prakt!
Upplev den andliga ormen
I skuggan av korpens vingar
Möter döden änns blick
När olyckan bringar
Livets sista klick
