"Och ingen dör någon gång", sjöng solen I sin sång Som ett foto av ett lyckligt slut som rör mig Står du I all din glans, mot en fönsterkarm någonstans Jag ser dig från en plats du ej kan se En sista vers för någon, femton timmar lång Men inom ramen av den sorliga sång som ständigt tynger rummet Ditt gömställe må väl vara trädgården I min själ Jag ser dig från en plats du ej kan se
Och jag ser dig tvätta Ditt ansikte, dina armhålor och bröst Och trots din sorgsna min, Ditt ansikte ger tröst I din nakna omedvetna ignorans av mig Solen skiner hårt, men stormen väntar ihärdigt
- In den stundande cyklonens kraft som ska svepa oss bort Och gudfadern är han, all sympati för dig Men ingen ser vad mitt sikte ser Och om gudfadern är jag är all sympati för dig Som bortsuddad I ett evigt ljudande skott
