Med själen mörkare än himlen
Lämnar hon barnen bakom grinden
Och skyndar genom morgonvinden
För att nå det tåg som går på timmen
Runt henne reser sej betongen
Högre än murarna runt fången
I allas ögon på perrsongen
Skådar hon samma tysta ångest
Tretti minuter in till staden
För att tjäna ihop till bröd för dagen
Kupén är tystare än graven;
Tyst som i en spökstad
Men djupt i var människa
Glittrar en droppe så ren och klar;
Källan till frihetens hav
Med själen lika grå som himlen
Och med dödens trötthet i sitt sinne
Hämtar hon barnen bakom grinden
Ännu en dag är snart ett minne
Men när alla sover ska hon drömma
Och TV'n hjälpa till att glömma
Att här är alla röster stumma;
Som i en spökstad
För djupt i var människa
Brinner en låga så ren och klar;
Längtan till frihetens hav
