Visst är döden grym
Visst är graven kall
Men för den som endast sjukdom är givet
Och som blott lida skall
Än ligger mörker tngd over dina graver
Ändå kan man i månens dystra sken
I dimmans melankoliska slöja
Skåda din själ dansa
I dödens skymda lund, de sjuka vilar
I sorgens skymda land, liv förtvinar
Men för evigt din själ är dömd att lida
Och vi skådar din plågosamma dans om natten
