"Farväl käre vän, om du far någonstans.
De blommor jag plockat får duga som krans.
Du vet hur det är och i kyrkan gapar bänkarna tomma.
Jag tror det står skrivet; förlorar man allt,
så får man en gång det igen tusenfalt.
Och jorden den snurrar med obruten fart
om du väntar så kommer jag snart.
Men tack käre vän för den tid vi var två.
Nu skottar de ner dig, jag står och ser på.
Vi har supit tillsammans så länge,
vi var nästan som bröder.
Jag hade glömt vad en människa tål,
så kom ihåg nu när du kommit i mål
att jorden den snurrar med obruten fart,
om du väntar så kommer jag snart.
Jag kommer ihåg hur vi drömde oss bort
över främmande hav och till
kvinnor som smakar så klart.
Vem ska drömma med mig idag?
Farväl käre vän, farväl vännen min,
för såna som oss bjuds sällan in
att på den yttersta dagen få sjunga
i den himmelska kören.
Så jag ber för din själ fast jag är inte så van.
Jag har bett alla böner som jag lärt mig som barn,
och jorden den snurra med obruten fart om du
väntar så kommer jag snart."
