Han ansikte sågs svagt i skenet från en cigarrett
Förnimmelsen var vag vad skilde fel från rätt
Han hade glömt sitt mål han ville hitta hem
Han ville fråga nån om råd men visste inte vem
Svart lekte charad vit ville inte vara med
Han marschera i parad och vit stod kvar breved
Jag hade sett så klart och tydligt innan dimman satte in
Nu såg jag ingenting och kårarna kröp in under mitt skin
Kaosklockan hade ringt men ingen sa ifrån
Han lyfte bara luren trodde det var telefon
Han svara artigt som man bör
Fanns dimman i mitt huvud var det hjärnan min som spela mig ett spratt
Svart ville inte sova han låg vaken natt efter natt
Vart han hade tråkigt där han satt helt för sig själv
I ensamheten byggde han sin cell
Mitt i laburinte ser man inget slut
Men är målet med en sån att man ska hitta ut
Eller för att samla kraft och sänka lite fart
Och lämna svart och vit ett tag så man kan tänka klart
Han ansikte sågs svagt i skenet från en cigarrett
Förnimmelsen var vag vad skilde fel från rätt
