Åh mörkrets furste, drar sitt svärd, hotande och vred.
Han förgås, men i mitt hjärtas land kan råda fred.
Hon är beständig, sen vår jord dagades en gång.
Innan blod flöt, innan fanor flög hon sjöng sin sång.
Och jag älskar henne ännu, trots krig, armod och nöd.
Hon ger förtröstan, hon är mitt stöd.
Och hur överger jag henne? Mitt svar:
Jag går över gränser men är ändå kvar.
Hur kan jag bryta?
Sådana band.
All världens riken byggs på lös sand.
Jag har inga gränser i mitt hjärtas land.
