Uti den mörkaste natt Silvergrå skuggor avtecknar sig Lurandes, ständigt på vakt Ty överlevnad kräver jakt
Forcerandes fram Ut över vidsträckt hav Under vågor och is Vargar som bryter genom dis
Varg Ur djupets mörker Sitt byte söker En fruktad best Slår igen sin käft
Till Neptun jag offrar, Neptun jag hyllar Om jakten ej lyckas han välkomnar mig Ty djup blir min grav, av vatten min bädd En kista av stål, jag är ej rädd
