Vi ville, vi kunde, vi vågade slå
Med djärvt och kamplystet sinne
Vi fällde en fiende, fällde väl två
När ödesdagen var inne
Vårt liv är en kamp var dag som går
Och först med vår död ska den släckas
För varje fiende som du slår
Skola tio nya blott väckas
Vi stodo i stormen som män engång
Ej fred och pardon vi begärde
Vi stredo som män mot träldom och tvång
Och seger oss ödet beskärde
Men tro ej at freden är evig och fast
Vår kamp är alltjämt densamma
Allt liv är en kamp utan frid och rast
Allt liv är en orolig flamma
Hur än du drömmer om frid och ro
Dig vänta blott nya strider
Till dess engång över dödens bro
Med krossad panna du skrider
