Mannamod var allt man såg när drakskepp gav sig av
I österled med stolta män och över vida hav
Tyst i tanken tyst i segel tyst är årans tag
Det blotas över last och mjöd i fjärran väntar slag
Tungomålen skiljer sig som havet från en sjö
Stränder sjuder utav liv som den fagraste av mö
Viken fylld av ädel last i fjärran land de bragts
Jarlar idkar byte slag när skepp i hamn har lagts
Om ensamheten känns för tung om inte mjödet ger dig tröst
Så lägg dig vid en eld så varm så minns du värmen från mitt bröst
När sommar skänker liv igen och en doft av kaprifol
Med slutna ögon minns oss två här under blodröd sol
Åror vilar av en vind och vågor slår mot för
Högt i vind ses fåglars dans man blotar som sig bör
En sång i vinden gör sig hörd ej ljuvare man hört
Oden blidkas i ett rus oss du hemman fört
