Sista slaget väntar över åsen genom dal
fåglar för ett budskap över byn
Samla här som står sig stark av mannafolk i tal
Må siste man ta fanan ner från skyn
Hedra män som spillt sitt blod och aldrig vänt sig om
som vandrar över fälten över ås
Trampat över liken färgat himlen med sitt hat
Onda man från fjärran ska förgås
Bröder blod har befläckat deras händer deras själ
minner om de slag i fjärran löd
ondskan vilar tung i jord då stjärnor hålls i sken
brinner för att värma liv i död
Månen följer tyste steg över man och kvinna, barn
i unga kroppar brinner ivern stor
Ett sista tal till fäders tröst hört skalders rim och sång
Att aldrig svika kraft i hand, vår bror
När rädslan är begraven och vår styrka funnit råd
Vid fälten över åsen hjältar stå
Fast vinden piskar, skär i sköld när kyla biter stål
ska ropen skalla tunga gå framåt
När bröder faller illa och se sin broders liv i jord
är det svårt att vända rygg, släppa tag
När ropen blir till viskning lever minnet av dem kvar
tappra våra bröder till sista slag
