Ripeluokte II
Drömmar om ljuset ovan skog
Skinande vitt i beskådad öga
Sken upp när dagen en gång dog
Under stjänspektaklet i det höga
Leder han som vill minnas
Vad fjället en gång sade
Inom hjärterum de vida negder finnas
Om den väg var den han själv valde
En längtan efter svunna tider
ropas ut i den kalla luft
Flyter döende ut över vidder utan svar
En blick från väst möter drömmen
om den sanna friheten
Tornar upp över land och hav
Över människan och dess dårskap.
