Framför en dålig film sitter vi och konverserar
Om livet och om vädret i goda vänners lag
Vi pratar gamla minnen och om flickvänner vi haft
Men jag säger ingenting om kvinnan som gör mig så svag
Du är min bäste vän men jag kommer aldrig hem
Till dig och hälsar på för jag vet hur det kan gå
För där sitter hon och ler och jag bönar och jag ber
Att dom blickar som hon ger, är blickar som bara jag ser
För när hon ler mot mig så önskar jag att du vore död min vän
Men om hon kysste mig en enda gång för att sedan vända hem
Så skulle jag av skuld och skam lägga repet runt min hals
Och vänta på ingenting alls
Vi dricker varsin öl och vi fortsätter att språka
Om ingenting alls men vi pratar ändå
Och efter några timmar när berusningen tar vid
Så säger du "Du är nog fan den bästa vän som man kan få"
Men det vill jag inte va det är henne jag vill ha
Hon som ligger i din säng och väntar tills du kommer hem
Men hon bönar och hon ber hon vill ha ut någonting mer
Än vad hennes liv nu ger, men det är ingenting du ser
Men när hon ler mot mig...
Vi är väl blott ett sällskapsspel på gudarnas bord
Men den som spelar med mig han förlorar nog
För det finns ingenting för mig att vinna här
Jag önskar bara att jag visste om hon ler mot alla män så där
Som hon ler mot mig...
