[Kapitel I: Gri doden gor sig sedd]
Lingt, lingt nere I bergets svarta djupa salar
Der de morka skuggorna tysta smyger och vesande talar
Der trollmor slickar sina blodiga h+nder
Der I vattnet han ventar som en tuva med ogon som brender
Du hans krafter ej beger kenner; synd or skam
For nu kryper den gri doden ur sitt gomstelle fram
I vattnet si svart han som ett dott tred flyter
Han fram ur sin hila endast kommer n+r dagen tryter
Var forsiktig du vandrare
for linga knotiga fingrar dig annars tar
I den porlande b+cken han som nattens kung far
Ett litet steg fel och du hos Gri doden hammar
Med d-dens grepp han dig mer en gerna omfammar
O+ndliga skogar I morkret sig sprida
I Ophthalamias Satans natt du skall lida
Dunkla skuggor treden over dig kastar
Bli ej forford av nattens onda gastar
Efter denna natt solen for digej lysa mer
Han skall dra dig I det bottenlosa djupet ner
Natten bloder svart mine dess oga er
Lingt bort I fjerran och her dig alldeles ner
Viskande, vesande, manande han dig befalla
Lengre och lengre ut I natten den kalla
Noglur bitir rifa dig sundur, poka grar pig vil faxma
Augu leita, nefi vixra,
bixdu fyrir lifnu xinu, xig hlifa hann ekki
[Kapitel II: Blott ett byte for gri doden du er]
Gi vidare och lyssna icke till de dodas drenkta grit
Ingen klara sig ur Gri doden grepp si vit
Svarta djevlarde skratta I natten
De leva som han I detta onda doda vatten
Med sitt linga toviga hir han dig kommer att strypa
Infor denna urminnes skepnad in skall komma att krypa
Akta sig noga for denna gri satan, for dig han vill ha
Om onda ogon du I morkret ser,
vend annars dig han skall ta
Tre minar roat hans dystra dodslek nakttar
Han mingen ging verre er,
en dolken som I dit hjerta skar
Om din vandring du vill fortsetta lysna di till mitt ord
Fortsiktig genom skogen dig ta, leta sedan efter din hjord
Fjallin hi ber vix himmin svartur dalur djupir augna yndi
er xax sem fagur er enir gildra er, svo varaxu xig einir
dokkur myrkrix skuggi reisa sig yfir heiminn
