En kylig vind, ett flammande svärd Förvisade till nödens värld Man på kvinna stödd Att bruka jorden blir din dom Till dess åldern tar sin rätt Till dess stoft blir åter stoft, jord blir åter jord Ät av frukten och döden dö så löd den Högstes ord Barnsbörd och blomstring gav tröst i livets kamp Spirande skörd, strålande sol, vatten klart som kristall Dock återvände skuggan och minde om Adams fall Kain stod häpen med en sten i sin hand Och Abel låg livlös och kall
