Ensam hör jag vargar yla Ångesten ger ej respit Vad hjälper det att gråta som en kvinna
Här ute härskar snö och kyla Och den som finner stigen hit Kommer endast att slutligen finna
En frusen kropp på ett iskallt golv En brukad hylsa, kaliber 12
Ett styng av smärta, ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sen är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej Förgätmigej
Efter tankens kranka blekhet River I min trötta själ Min tid är förbrukad och förverkad
Bleka skuggor I månens sken Hjärtat stannar tungt som sten
Ett styng av smärta, ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sen är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej
Ett styng av smärta, ett stänk av krut Är den enda vägen ut Sen är alla plågor slut Du har övergivit mig Men nu när slutet visar sig Ber jag dig, förgätmigej
