Hud som slits itu, jorden delas i sju Månens reflektion i bladverken bland dyn Stjärnor tindrar likt tårade ögon i skyn
Ännu en gryning, inte ett dugg olik andra Genomsyras av en ständig tomhet och olust Utan någon annan att klandra Vill inte resa på mig Inte ens för att få någon ordentlig vila på en riktig bädd Golvet är alltid närmare, likt en konstant nollpunkt
Lockas ständigt av att frambringa någon form av blodvite En knivudd av ärrande skärrande förändring (Ärrande skärrande förändring) Ett hundratal snitt från en riktning till en annan Invänta ryckningar därefter konvulsioner En ljudlös symfoni till intighetens toner
Drar undermedvetet ut i skogen i vanlig oordning Med en gitarr, tamburin och ännu ett glas vin Låter de friska vindarna tala genom min skensjuka kropp Psykedeliska vibrationer skapar stonerpop
