Högt, högt över solar och himlar i brand
Ovan bergland och dal, ovan skyar och hav
Bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av
Bortom eterns och namnlösa rymdernas land
Min ande, du flyr mot den svindlande höjd
Och simmaren lik, yr av sjöarnas svall
Du dig rör genom rummets väldighet all
Med osäglig och manlig och brinnande fröjd
O, fly endast långt ifrån dalarnas skum
Att i himlarnas dofter bli renad och hel
Och drick som en läkande dryck din del
Av det ljuset som fyller omätliga rum!
Från leda och sorger och oro och strid
Dem vi bära som bördor bland töcken och grus
Säll den som kan ila på vingar av ljus
Till ängar av hög och evinnerlig frid!
O tankar, som flyga på lärkornas sätt
Mot dagningens himmel från fjärmande dal
Allt liv överblickande, tolka de lätt
De stummaste tingens och blommornas tal
