Mynningsflamman värmde föga Ett vådaskott utan ammunition Likväl kommer solen föda En son utan pardon Vinterns avkomma är sig lik Förändring, förhoppning, färger Likvakan blev en naturlig dynamik Sidensvansen härmar rovfågelns skrik
Vill och försöker Men hatar så det gör ont Ohelig kvarleva skriker högst Plåga, pina, vånda och ve Vinterskuggan är sig lik
Svarta förbannelser av förstörelse Ingen morgondag, omotiverade skrik Illvilja, glädje, sorg och misantropi Ingen sund tanke, jag går över lik Valknuten I norr bär mig söderut Ångestens högborg, krokar I taket Mitt förbannade blod gungade där Vi når aldrig land igen Plåga, pina, vånda och ve - relik
