Född ur intets skötet Tyst men alltid så närvarande Följer varje steg Flykten är blott meningslös Från de käftar som förtär Förtvinar och bryter ner Maler ner till stoft
I tystnad förtvinar vi Minnen bleknar, sekunder förlorade Bestämt och obevekligt tvingas vi ständigt framåt Utelämnade och långt ifrån nådens trygga barm
Lång ifrån nådens barm Om än med viss medvetenhet Ständigt vandrande mot förbestämda mål Där bortom väntar oändlighetens fält Vi måste dit
Långt bortom horisonten En oändligt Sekunder går förlorade I väntan på Vadå?
Just när minnena bleknar Och sekunderna går förlorade Då tystnar vi och förtvinar Och mals sakta ner tillstoft Maktlösa mot de krafter som övervinner allt och alla Dess skoningslösa käftar
