Edmond Dantès Nittonåriga Dröm

Mercédès, det är nitton år sedan
Jag slängdes i det fruktansvärda
Fängelset på klippön vid Marseille
Mercédès, i nitton år var min enda dröm
Att komma hem till dej

Mercédès, jag dömdes ohörd
Jag var oskyldig, jag kastades
I kryptan utan varje saklig grund
Mercédès, jag bar ett hat, det fanns en hämnd
Att kräva ut från första stund

Mercédès, jag hade gott om tid
I fängelset att noga memorera
Varje enskild oförrätt
Mercédès, på tio år hinner man lära
Skilja mellan fel och rätt

Mercédès, för nitton år sen
Var jag en yngling, jag var fattig
Jag var kärleksfull, en mycket enkel man
Mercédès, nu är jag adlig, jag är gentleman
Nu är jag elegant

Mercédès, Mercédès

Mercédès, en stormig natt blev
Jag förvexlad med en avliden
Och slängdes ut i havet i en säck
Mercédès, nu är jag rik, jag har mer pengar
Än nån annan männ'ska sett

Mercédès, jag fann en kista,
På en öde plats vid havet,
I en grotta som man inte ser från land.
Mercédès, det låg mer guld i denna kista
Än jag nånsin trodde fanns.

Mercédès, när jag blev rik
Sökte jag upp ditt hus, men modet svek
Jag tordes inte knacka på din dörr
Mercédès, jag hade inte kraft att möta
Att du inte var som förr

Mercédès, jag reste ut i världen
Tittade på mänskorna
Och lärde nya språk och ny kultur
Mercédès, på nio år hade jag gjort
Allt det jag bara drömt förut

Mercédès, Mercédès

Mercédès, jag såg en trolös tid
Det var enkelt att bli cyniker
Och mista varje hopp om mänskorna
Mercédès, jag blev förtvivlad
När jag märkte vad som skett med vännerna

Mercédès, min stora rikedom
Min ställning, min förfining
Och min kunskap gav mej vänner överallt
Mercédès, bland vännerna fanns också dom
Som hade skytt mej när jag svalt

Mercédès, jag mötte kvinnor
Som i falskhet överträffar dom
Som en gång slängde mej i fängelse
Mercédès, jag kunde aldrig föreställa mej
En sådan lågsinhet

Mercédès, jag blev en hämnare
Jag dräpte mina fiender
Och kvinnor tills jag vadade i blod
Mercédès, jag bär en låga i mitt bröst
Jag fruktar blir mitt eget hot

Mercédès, Mercédès

Mercédès, ett heligt hat
Kan ändå aldrig bli
Det enda elexiret för en född romatiker
Mercédès, jag byggde också upp
En skimrande vision av kärleken

Mercédès, jag balanserar på en knivsegg;
Skall jag älska eller döda
Skall jag smeka elle slå?
Mercédès, du måste hjälpa mej
Och visa mej en annan väg att gå

Mercédès, fram till den hemska dag
Jag fängslades så samlade
Jag minnen som man gör när man är fri
Mercédès, sen nitton år samlar jag glömska
För att orka med mitt liv

Mercédès, jag kunde älska dej
Som fattig, kan du älska mej
Som rik så kan jag älska dej igen
Mercédès, jag ar densamme
Djupt därinne ser du säkert ynglingen

Mercédès, Mercédès

Mercédès, nu när vi äntligen
Står här invid cypressen
Och jag känner att din omfamning är öm
Mercédès, så känns det som dom sista
Nitton åren bara var en dröm

Mercédès, i denna natt
Vrider vi klockorna tillbaka
Låt oss börja våran resa om igen
Mercédès, i afton känner jag mej redo
Att begrava hämnaren

Mercédès, i morgon seglar vi!
På vägen ut ur hamnen
Skall vi spränga hela klippön vid Marseille!
Mercédès, en ocean av möjligheter
Väntar sedan dej och mej