Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
(Vers 1)
Ett porthus av fördomar, stämplad I min panna.
Samhällets moral som är byggt på nåt helt annat.
Gör mig förbannad, en etik utan mening.
Herr och fru Svensson med förutfattad mening.
Jag vet vem jag var men jag känner mig själv nu.
Titta mig I ögonen, sanningen kommer fram till slut.
Vadfan vet ni om oss? Hurfan tänker ni?
Har ni sett våran uppväxt, våra liv?
Ni rullar ut den röda mattan framför era fötter.
Slänger en blick, jag vet hur ni tänker!
Ni kollar på mig som, jag vore nå' rovdjur.
Tänker för dig själv, dom där ska låsas in I en bur.
Vem är du? - Som spottar oss I våra ansikten.
Vem är du? - Utan stolthet och realism.
Vem är du? - Som inte känner oss va.
Vem är du? - Människan utan respekt nu!
(Ref)
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
Jag saknar min frihet nu, och klappen på min axel.
(Vers 2)
Min frihet, den förlora jag för länge sen.
Tretton år, första dagen på behandlingshem.
Ända sen den dagen, fängslad utan galler.
Står på öppet fält men det svider I mina handleder.
Inga handklovar, men samhället knulla mig.
Felaktig behandling, måste ha skapat mig.
Aldrig vart nån pundare men drogerna fanns där.
När grabbarna blev inlåsta satt jag redan där.
Straffad av systemet, så folk kan se ner på mig.
Peka åt sina barn, bli aldrig som han okej!
Hur ska man ändras utan en andra chans?
Dömd livet ut om man en gång är straffad!
(Ref)
Om man är född bland proletärer, och gör narkotika affärer.
Och är man en gång redan straffad, så är det lätt att man blir haffad.
