Så kallt och ôde, denna natt skall dôden gro
Aldrig mer ska solen skina, aldrig mer
Till intet, trevande jorden faller i ro
Aldrig mer ska ljuset pina
När ekden från andra sidan bränner dess bo
Till flykt, Kristus och de tolv tar
Allsmäktige herre, fôrlorad och stupad
Rôken stiger under himlen så klar
Evig äro denna nattsliga rit
Rus så starkt, fôr alltid i vener flyta
Andlig tystnad, mina tankar flyter fritt
Låt aldrig ljuset återigen be
I panik det ska môta sitt slut
Vision så kristall klar, låt mina ôgon se
