Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär
Liksom aska är då soten som elden vi alla bär
Blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän
Likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Såsom skuggspel uti natten leker ont för den som ser
Gillra fånga dödens ögon, vem skonar om ingen ber
Svaren stundar i vår levnad, jagar ödet som skall ske
Söka lyckan om de väntar, skänka tröst när sorgen led
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Om vår äril nu falnar en gång
Spå mina händar i det som finns kvar
Minnen av lågor i askan den grå
Ett järtecken varslar mig i en slocknade glöd
I var gnista en gyllne tår som ämnar att dö
Lågor flämtar i vår äril såsom längtan den förtär
Liksom aska är då soten som elden vi alla bär
Blott de ringa är så vackert, jag giver mig till skogen hän
Likt en fura för min stolthet svärjer livet som sy för sägn
Jag råder själv om alla tanker ty de tvivel i min själ
Jag sörjer livet för dess fägnand om livet är mig kärt
Om vår äril nu falnar en gång
Spå mina händar i det som finns kvar
Minnen av lågor i askan den grå
