Och konungasonen gångar sig till havsstranden ner Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön Där mötte han sjöjungfrun så fager och så fin Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Jag haver ju en gångare så fager och så vit Jag ville den ge om jag din tärna kan få si
Jag väl så kan ni denna tärna min få si Statt upp sköna tärna till hertigen gå
Men hur kan väl jag inför hertigen gå Som inte har sett solen på femton år
De klädde uppå tärnan en guldbroderad särk Som femton fruar lagt på sina händers verk
Min broder han är en hertigeman Min syster hon är en prinsessa så sann
Nu tager jag sylvkannan utav eder hand Ni är ju min syster i herrans namn
Och sjöjungfrun väntar i årena tre Men alder så fick hon den tärnan se igen
