Jag hör fortfarande, hur havsvindarna blåser
Jag ser fortfarande, hur hennes mörka ögon glöder
Hon var 23, När jag lämnade GBG
Dom sa till mig, far inte till Stockholm
För du blir aldrig mer densamma
In my opinion, om du gör det kom aldrig tillbaka
För ett par bruna ögon får jag
Men Stockholm blir aldrig min stad
Jag erbjöd någon handen, det är 93
Hon sa jag tar den i hemlighet
Och tillsammans, flyger vi söderut
Men jag visste från den stunden
Att hon skulle dra ner mig med tiden
Jag står på perrongen, det är 99
Min bror var lärare i Köpenhamn
Och jag hälsade på där ibland
Jag brukade plocka hem några gram
Snälla rör inte min väska
Tulltjänstemannen såg på mig, och jag såg på han
Ååh det känns som jag har gett allt jag kan ge
Ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
Jag har varit i alla städer
Letat efter dig
Pojkar, jag har sett allt det, som en gång brann, men sen blev kallt
Jag har sett dig som en gång stod längst fram
Och dom som en gång ville skaka min hand
Men dom och jag var aldrig vänner, nu ser jag
Nej vi var luft, luft och inget mera
Men du, du lutade dig mot mig när du var svag
Och jag hjälpte dig igenom dag
Jag var därför dig när du var ensam
Och jag var där för dig när du var ledsen
Du la dig på rälsen
Du var så trött
Du lät tågen ta bekymren
Och det känns som jag gett allt jag kan ge
Ändå har jag inte hittat vad jag letat efter
Jag har varit i alla städer
Letat efter dig
Jag har varit i alla städer
