Kvällen den är slut alla folk går ut Ensam blev du kvar alla bråttom har Sökt att finna nån, nån som bryr sig om Ensam står du där med bördor som du bär
Och du går så sakta hem igen Som så många gånger förr När bitterheten fått sitt grepp Då stänger du din dörr Farväl farväl
Vännerna dom svek, tog allting på lek Sa, de va ju bra så länge som det va Nåt måste va fel tillvaron är stel Vi lever I en värld med masker som vi bär
Och du går så sakta...
Ofta har jag tänkt, hur det kanske känns Leva ensam jämt, måste vara hemskt Men ändå tänk ändå, mitt I allt det grå Lyser han för dej, ögon öppnar sej
Och med Jesus vid din sida Kan det aldrig bli som förr Fast dom som kallats vänner, svek Så stäng ej mer din dörr Farväl farväl Men vi ses
