Jag håller en pistol mot din tinning Pinsamt och patetiskt gnäller du mamma Jag är inte din mamma? Din mamma är inte här, jag berövade Dig henne, du skulle sett hennes Förtvivlade blick
Du fann inte din plats i tillvaron Din tillflykt blev någonting som i andras Ögon är betraktat som obskyrt, konstigt Mörkt, farligt, det är ju så härligt med ångest?
Du vände ditt gamla smutsiga jag ryggen Nu kunde du upphöja dig själv över massorna Du vände dig till det extrema, du blev Äntligen accepterad Nu var du plötsligt djup och märkvärdig
Men när väl döden knackar på din dörr Inser du att du fortfarande är den du alltid har varit
