En vacker vän jag har utvalt
Den tänkte jag skull bli min tröst
Den tänkte jag skull bli min tröst
och vila vid mitt unga bröst
Min väninna bröt, hon bröt sin ed
Hon bröt min lyckostjärna ned
Nu står jag en och förtald
med sorgen över tappad skatt
Var morgon jag i lunden går
Jag måste fälla mången tår
Där hörer jag småfågelsång
Ja det var vid solens nedergång
Då kom till mig en åldrig man
Han talte till mig desse ord
Säg varför gråter du min vän
Har du ej någon tröst igen
Gråt icke du min kära vän
Det tänk din skapare lever än
Tro himmelen han lönar den
och straffar den som brukar svek
Som fågeln längtar efter ljusan dag
så väntar jag mitt klockeslag
Så går det mig till sista slut
där timmeglaset rinner ut
Adjö min far och adjö min mor
Adjö min syster och lilla bror
Adjö, lev väl ostadig vän
Vi träffas åter i himmelen
