Ve, ve, ve
Dödsfärd!
Jag vaknade i urmörker
Inget ljus, ingen sol jag såg
Kände en luft, kall mot min kind
Jag steg, mot stjärnor jag steg
Mitt skepp av nagel och tand
Segel av död mans hår
Roddare från krigsgravar
Mån av dödens yrke
Min sista segling över kolsvart hav
Nu eka min sång mina sista ord
Över stormar, över glaciärens vidd
I morgonrodnad och aftonstund
Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
I fjärran jag skådat en eld
Mot den nu likskeppet styr
Nagelfar ej vällta
Ingen segel spricka, bortom stjärnornas ljus
Omvälvd av sång ur dödens kör
Från springor de stiga bland mörka berg
Jag såg en skog och en brinnande härd
Där fann jag mitt hem
I skuggornas värld...
Från fjärran lät en vinande vind, ett sus
Och en sång ur rymdens ändlösa brus
Ve, ve, ve
Ve, ve, ve
Dödsfärd!
