Hon stod vid foten av en häll så mörk Målad kalkad och kall Hon drog ett streck Med en ryckande arm Över himmelens rand Ner till hetaste djup
Hon stod på isens blåaste vidd Målad kalkad och kall Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnens flöden en ring Havsbestar och ånga då steg
Solsagan!
Hon lyfte upp över sky och rymd Målad kalkad och varm Ur klippans djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld
Solsagan!
Hon lyfte upp över sky och rymd Målad kalkad och varm Ur klippors djup en låga då steg Ur hennes höfte, en storm av eld Ett ljus hon blev av lågans makt Ensam på rymdens tron I all sin prakt
Hon ristade sitt tecken, sin runa Med en ryckande arm Runt vattnens flöden en ring Havsbestar och ånga då steg
