En eld över vinterns himmel Drakens svans en bister glöd Så fallit, bränt Korsat nordens skyar Förintelsens vak förkolnad mark Där den red Den brände fä, den brände träd
Brända lik och förkolnat kött Svart ligger jordar Rykande, döda Människors gårdar Den spy sin tjära Eld, frätande galla Krälar sig runt i dråpets lusta En natt då riken falla
Ve draken, ormars orm Ingen sett maken till gudars storm Midvinterdraken
Ur vinters kyla då draken gled Det mindes man i släkters led Den dök i jorden, begravd där ner I stålets sjö, den allt nu ser
Då den dök, slukades av jordens andar En gåva av stål ur sjön då steg
Ve draken, ormars orm Ingen sett maken till gudars storm Midvinterdraken
