Djupt i skogen fränder samlats
Mjöd av stjärnestoft vi bryggt
Runt mig alla festa, drömma
Denna syn jag aldrig glömma
I regnet jag såg den komma
Den steg så långsamt ur tjärnens djup
Ett vått ljud, suckande tungt
Spretande, knotig och grå
Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann
Det var kanske en fot, en extremitet
Som i mossan slappt då trampat
I skymning ett dussin ögon tändes
Ofattbar kyla dessa blickar spred
Formen ohygglig, en sanslös kontur
Dess gälar fladdra, i munnar det vina
Klagande sorgfyllt sin avbrutna dvala
En raspig ton från dess halsar steg
Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann
Förbannelser i dess läte kvida
I mina öron, i mina minnen de svida
Besten denna mig på flykt då tvingat
Jag löpte vilt genom skog och snår
Dess mardrömsläte i skuggor klingat
Gnolat, viskat, hånat mina sår
Slingrande armar överallt de räckas
Den mörka jätten endast jag sett
Skepnaden evigt mot stjärnor sträckas
Guden ur djupet och bortom allt vett
Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann
Kunde ej trotsa, rädslan då vann
Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang
Djupt i skogen fränder samlats
Mjöd av stjärnestoft vi bryggt
Runt mig alla festa, drömma
Denna syn jag aldrig glömma
Alger och vatten, lera och slamm
Tjärnens smuts från vidundret rann
Kunde ej trotsa, rädslan då vann
Den natten jag sprang, jag sprang, jag sprang
