Mina fingrar luktar blod, sött, syrligt, dovt, murknande, bittert doftande En stank av ruttnande kött och hud Lukten täcker mina kläder, min kropp Ärrvävnad som spricker upp för ytterligare förruttnelse Detta både äcklar och fascinerar mig oerhört Det är vackert men motbjudande Gränsen mellan kärlek och förakt har aldrig varit otydligare Armen är glödande het, blodet i mina ådror bränner och river i mig Det kokar inom mig, jag brinner innombords Skulle ett snitt ytterligare få smärtan att försvinna eller enbart förtydliga den?
