En sjal av tusen fann åter hem
Två ögon frän intets hålor vill se ijuset igen
En fallande ton, sprunget ur ett jiv
Kallad till bortgång i vakuum
En brusten ton gömd i ett liv
Fann ett omlopp runt en svalnande sol
Mitt nakna jag renas i månens ljus
Mitt döende jag vilar i dess skuggsida
Sorgen sjunger, oro anlända
Tomhet vakar, ängsla inträda
Tårar rinna, minnen bleknar
Pulsen sänkes, hjärtat saknar
Allt så stilla, dock andetag närvarar
I ett skede av ohåööbarhet
Tar in all luft, mon inte mitt val
Ingen chans till standing
