Midnattstimman äro slagen, salgen ur tornets klocka. Ekar ut över nordens land, over viterskog där viter går. Mörkret falla tungt, bryter ned kropp och själ, vintertid väntas kall, fryser blodet i dess kärl. Barfotatryck i snön förtäljer fattigdom och hungerdöd, i ett satans år har det svultit för i viterstigar har de vandrat. Mörkret falla tungt, bryter ned kropp och själ, vintertid väntas kall, fryser blodes i des kärl.
Genom gammelskogen och över fjäll, ovan skyn färdas Maran ikväll, söker dig som öppen ligger mee vekt sinne och du rida in i plagor skall av hon i gråa linne.
