Så var det fredag igen och veckan hade tagit slut.
Vi skulle ut och ha kul, nån gång måste man ju ut.
Där ute i mörket finns det som får mig att må bra,
där ute så känns allt så fint där känner jag att jag är jag.
Men varför är det så svårt att säga nej istället för ja
För jag vet ju själv hur det känns att stå där ensam kvar.
Jag sa de-e-e-e vill inte jag i alla fall.
Och då måste jag ut i natten.
Fast man kanske inte vill finns nånting där ute som drar.
En dröm om frihet och spänning och att inte bli lämnad ensam kvar.
För jag vet ju själv hur det känns, dom är rastlös, het, känner ingen gräns.
Och då måste jag ut i natten.
Men varför är det så svårt att säga nej istället för ja.
För jag vet ju själv hur det känns att stå där ensam kvar.
Jag sa de-e-e-e vill inte jag i alla fall.
Och då måste jag ut i natten.
Men varför är det så svårt att säga nej istället för ja.
För jag vet ju själv hur det känns att stå där ensam kvar.
Jag sa de-e-e-e vill inte jag i alla fall.
Och då måste jag ut i natten.
Jag sa de-e-e-e vill inte jag i alla fall.
Och då måste jag ut i natten.
