Med ett glas i min hand sitter jag här
och tänker på tider jag lämnat bakom
Och jag ler när jag minns hur enkelt det var
när allting var svartvitt och vi eller dom
Som vargar i flock var vi ständigt på jakt
efter ära och pengar, lycka och makt
Av rädsla och tvekan fanns aldrig ett spår
ty vi var helt säkra på att världen var vår
Varma minnen från en svunnen tid
jag ler när jag minns hur det var
Vi trodde att vi visste allt
och att vi redan hade funnit alla svar
Åren dom gick och nu sitter jag här
tio år äldre med facit i hand
Och visst får jag erkänna att inte ens jag
har undgått att formas utav tidens tand
Ej fullt lika rastlös ej lika naiv
idag ser jag världen ur ett nytt perspektiv
Av den rastlösa människa som en gång var jag
har mycket förändrats från då till idag
Varma minnen från en svunnen tid
jag ler när jag minns hur det var
Vi trodde att vi visste allt
och att vi redan hade funnit alla svar
Och trots att många år har gått
finns drömmarna jag hade fortfarande kvar
