Frid i landet jag finner
Min själ i forsen flödar
Vindens svaga sus om havet minner
Den nedgående solen fjällen glödar
Snövit topp i sommarsol glimmar
Ensam ulv över heden strövar
Fallets vattenslöja min syn dimmar
Och barmhärtigt mina sinnen dövar
Förlust i tanke, ensam jag går
I skogens och bergens hjärta
I detta land ljuva känslor förslår
Fördriver all mänsklig smärta
Ödemark, mitt hjärta fröjdas
Nordmark, fors utan band
Ödemark, Midnattsolen förnöjas
Nordmark, sinnesfridens land
Bäckfårans vitblå band försvinner
Över ljunghed, genom myr
Dimmor sina vackra nät spinner
Nordmark för mig så dyr
Rullande lanskap nedan mäktigt berg
Smaragdgröna kullar drar
Skogen mig omsluter, värmer in i märg
Vinden mellan träden far
