Våt och kall är hällen Där min tanke reser mot skyn I den virvlande himlakarusellen Som ledsagar en önskan om självsyn
Algol svarar med sin magiska blick Tindrar, blinkar och förtrollar sin gäst I ensamhetens vildmark där tiden gick Och färgade världen obefäst
En bländade spegling från en brinnande monolit Det tecken som jag alltid skall vörda Blidkar mig med en mysteriös visit Tills alla känslor är vilseförda
Jag ömsar minnen från ett fjärran solsystem Och genomgår en metamorfos Likt är värdväxt för esoteriska teorem Som vrider om nyckeln i tidens lås
En bländade spegling från en brinnande monolit Det tecken som jag alltid skall vörda Blidkar mig med en mysteriös visit Tills alla känslor är vilseförda
