Åskvigg slår mot regnblöt bark
Jordströmmar antänder sedan roten
Fåror har plöjts likt vidsträckt odlingsmark
Av källan som slungar ut eldkloten
Det rullas ut en brokig linda
Med verkning att förblinda
Tills ett naturbål brinner med ljudlig signatur
Därefter ligger skogen som förkolnade rester
Mot nattens fond en brandgul kontur,
Ett dramatiskt skådespel som lystiden befäster
Naturbålets magi
Skänker liv till drömbilders värld
Från åskvädrets logi
Och följer luftströmmars färd
Naturbålets empiri
Är ett starkt men förgängligt sken
Likt trolldom och signeri,
Vaknar nästa blossande fenomen
Irrbloss som självantänds, likt nattens kristaller
Och lågar över myr och hed
Där som det stilla står, förmultnar och faller
Som blixtnedslagets efterled
På den ljungbevuxna heden, en lägereld
För att värma de som I drömmar satt
Där "yggdrasil" ligger av elmseld fälld
Och tanken färdas I evignatt
