Vågdal och vågtopp förrättar sin eviga handling Dyningar som tilltar för varje vågnedslag Min skuta översköljs av denna kaotiska förvandling Vid utloppet till en vidsträckt arkipelag
Här har jag silat tanke genom djupen Och vilat själen i stormkast Svårligen navigerat mellan klippstupen Med revat segel och bruten mast
Spolad i dröm och dåd Du som funnit havets nåd Klar som vatten i vatten begravet Där bäckar och älvar strömmar ut mot havet
Böljan spelar upp kaskaders symfoni Som tog språnget ur cirkulationens melodrama Likt fjärilen som flög ur sin puppa; fri Att undersöka sitt livspanorama
Skydraget håller oss i ett krampande grepp Otaliga öar, havet och "jag" Brottsjö vräker mot kustformation och skepp Framrullande med omätliga andetag
